Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på sin dödsbädd, med utbrunnet hjärta, i en liten
bergsby i Galizien, och då han är död, ger hon
lifvet åt en son, Beatus, den lycklige
medlemmen af ett nytt släkte, »starkt genom sin
bestämmelse till kärlek».
Det är icke svårt att i denna roman finna
förebilden till den af mig förut behandlade novellen:
»Ny kärlek, en bok för mogna andar», som
nyligen utgått i sin andra svenska upplaga.
Skillnaden är blott att i Renate Fuchs är ämnet
be-handladt af en stor talang, en egendomlig och
originell människoskildrare, en diktare med fantasi
och skarpblick, i »Den nya kärleken» däremot af
en hysterisk medelmåtta. Och denna skillnad är
enorm. Men det hindrar icke att Wassermann
har åtskilligt af Dauthendeys synd på sitt samvete.
Han har i slutet af sin bok gjort en dumhet, och
denna har hans efterföljerska lagt beslag på och
broderat ut. Det är i skildringen af kärleken
mellan Renate och Agathon något uppskrufvadt,
sentimentalt och nyromantiskt, som icke gör
författarens annars så manliga och klara omdöme full
heder. Han vill profetera, och genast kommer
det något falskt i tonen, åthäfvorna blifva stora,
orden tomma. Det faller nästan ett skimmer af
löje öfver skildringen af denna kärleksnatt, så
»öfversinnligt sinnlig» och som slutar med
Aga-thons död. Kan det verkligen inte gå af för
mindre?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
