Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Goethe.
Valfrändskap.
Det är naturligtvis icke min mening att häi
komma med en kritik. Man skrifver icke kritiker
om »Världslitteraturens mästerverk», när de äro
100 år gamla. De tillhöra då litteraturhistorikern,
som förklarar, belyser och utlägger, hvars kritiska
sinne uppgår uti och mer och mindre utplånas
af det historiska intresset, eller på sin höjd anger
riktningen och vägarna för forskningen. Den
uppgiften är dock icke min, den har redan, om ock i
största korthet, fyllts af herr Hellen Lindgren i hans
inledning till öfversättningen. Hvad jag här vill
gifva är endast några mer och mindre personliga
randanmärkningar till det märkliga arbetet, som
nu för första gången föreligger i svensk tolkning;
jag ämnar därvid oförbehållsamt, om ock med all
respekt, tala som ett af »sena tiders barn».
Hvad som slår en nutida läsare af den
Goe-theska romanen, är kanske i främsta rummet
hvilken oerhörd utveckling själfva konstformen
genomgått under det förgångna seklet, romanens
sekel, tills den nu, om man har rätt att tyda tecken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
