Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själf. Han visar icke vägen — han visar hur man
finner sin väg, och äfven hur man finner sig —
utan väg.
Lifsbejakare som han är — till följd af hela
sitt väsendes mod och stol.thet, i känslan af sitt
geni, i känslan äfven af sitt ständiga »bortom»
— skapar han dock en ödslighet omkring sig, som
intet — tankar, bilder, minnen, aningar — mäktar
fylla. Han är kanske, med Kierkegaard, den
ensligaste af alla mänsklighetens tänkare. Ty hans
ensamhet är icke endast föregångarens, profetens,
den för stunden oförståddes — den är hans eget
väsendes kraf och nödtvång, hans vilja, hans mål.
I försvaret för den uppbjuder han alla
människo-andens krafter — för att icke gå den förlustig
klättrar han högre och gräfver sig djupare än
andra. Läser man hans skrifter så personligt som
de kunna, kanske äfven böra läsas, är det som
de endast vore stolta bålverk om denna hans
ensamhet. Och allt efter som de intagäs, bygger han
nya, brantare, otillgängligare, de förra icke
liknande. Och när han bryter denna ensamhet, är
det blott genom att fördubbla den:
»När mjddag slog, se, då blef ett till två.» Till
den ensamme kommer den ensamme, den ende
vännen: Zarathustra — en underbart gripande
bild af inspirationens förverkligande, yppande hela
vidden af Nietzsches diktarmakt, manande andar
på ljusan dag, i lifvets soliga middagshöjd.
Ty diktare var han, denne tänkare och
rann-sakare, och hans ensamhet var diktarens.
Hvilken uppfattning man än må hafva af Nietzsche som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
