Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det personliga dramat som för honom är
hufvud-saken. Och detta drama är detsamma i gränderna
som i samhällets öfre lager, innehållet är
detsamma, endast formerna olika. Det är det nya
och originella hos honom och utan tvifvel det
som i främsta rummet förklarar hans stora
framgång, att han skildrar proletärens andliga lif, icke
på afstånd, icke så som en aldrig så skarp
reflektion kunnat uppkonstruera det, utan inifrån, ut
från dess egen midtpunkt, erfaret och
genom-lefvadt. Dessa bönder och arbetare drömma och
grubbla, älska och dikta, filosofera öfver lifvet
och gifva sig hän åt det; de äro inom sin krets
tänkare, skalder, konstnärer, handlingshjältar,
outvecklade eller på förfall, och deras intellektuella
lif är lika rikt som, om också mera obestämdt
och trefvande än den s. k. intelligensens.
Alltför rikt för de lifsvillkor inom hvilka de
blifvit inpressade och för att de utan uppror och
leda skola kunna böja sig under arbetsoket. Det
uppstår en slitning mellan deras inre och yttre
lif, som yttrar sig i en ständig oro, en ständig*
själens rastlöshet, något som man skulle kunna
kalla för burångest, och nådd till en viss potens
drifver den dem att spränga fjättrarna, bryta sig
ut ur samhällsbanden och söka friheten, äfven
om den blott kan vinnas samman med nöden.
Så uppstår den typiskt Gorkiska hjälten, den som
i skiftande former, ständigt dock fylld af hans
egen rastlösa ande, går igen i nästan alla hans
noveller och inspirerat honom till hans djupaste
och vackraste sidor: barfotingen, den från sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
