Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
torfva lösryckte bonden, utan hem och utan fast
stad i lifvet, sökande sitt uppehälle i tillfälligt
arbete eller tillfällig stöld, sin glädje i ett växlande
lifs äfventyr, sin tröst i brännvinet, öfverlägsen
sin omgifning genom sin begåfning och sin
erfarenhet, men af sin egen svaghet eller oro, sitt
öde som han själf kallar det, dömd att gå under
och förkastas.
Typen är icke ny i den ryska litteraturen.
Tvärtom, denna vimlar af dessa »oroliga själar»,
begåfvade men rotlösa andar, anarkister så inom
själslifvet som det yttre samhället, grubblande,
sökande, trefvande, reflektionssjuka och på samma
gång drifna af sina instinkter, märkta med det
stora landets eviga tungsinne, människor som äro
vilsekomna i lifvet och aldrig lyckas finna sig till
rätta däri. I sina stora, allmänna drag leder typen
sina anor tillbaka till Puschkins och Lermontoffs
romantiska hjältar, den har sedan studerats och
behandlats af Rysslands alla stora skribenter:
Turgen jeff, Gontscharow, Dosto jevskij, Tolstoy
m. fl. Men hvad som är det nya hos Gorki, det
är att denna »oroliga själ», som förut var de högre
klassernas sorgliga privilegium, af honom
upptäckts och studerats hos grändens sluskar och
landsvägens strykare. Har han skapat dem eller
har han funnit dem? Helt visst något af båda
delarna, geniets makt består just i att skapa af
det som han finner, och det lider intet tvifvel att
Gorki förstorat och förädlat den verklighet han
lärt känna, inblåst i den sin egen lefvande ande.
Hur vidt skilda, hur mästerligt individualiserade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
