Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är i sina kortare noveller, sina ofta i
jagform skrifna och på personliga upplefvelser
fotade skildringar ur det ryska folklifvet som
Gorkis originalitet och diktarkraft framträder i all
sin glans. Verklighetsstoffet är här
genomglöd-gadt af en fantasi, som förnyar och förskönar, och
i denne man, som bildat sig själf i smutsen och
förnedringen, bor det en stor konstnär, som
in-stinktlikt lyder skönhetens lagar, och af sina
minnens brokiga värld skapar bilder af en sällsam
lifsintensitet, en storslagenhet i utformningen, en
enkelhet och en klarhet, som förvåna och betaga.
Han står ständigt öfver sitt stoff, hans geni har
höjt honom öfver ämnenas simpelhet och luttrat
honom från all råhet. Den obevekliga och
hänsynslösa realismen hos honom är på ett
egendomligt sätt förandligad, och omkring den skönjer
man alltid lifvets storhet och naturens oberörda
skönhet. Hans naturbeskrifningar äro mästerliga,
hans blider, särskildt från det Kaspiska hafvet,
tillhöra det bästa i sin art. Jag anför som exempel
denna skildring af hafvet och stäppen i novellen
»Jemeljan Piljal»:
Det blef afton. I fjärran steg nattens dunkel upp
öfver hafvet och sväfvade närmare och närmare,
öfver-dragande den sakta böljande vattenytan liksom med en fin,
blåaktig slöja. Från samma håll höjde sig en rad
gulvioletta, af rosigt guld kantade moln, som gledo mot
stäppen och ännu mer ökade skymningen. Men där långt,
långt borta, vid stäppens rand hade en väldig solfjäder
af purprade strålar utbredt sig och färgade himlen i mjuka,
varma skiftningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
