Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värd och lofvande hundvalp, Riquet, hvars goda
tendenser trösta honom för den dåliga vändning
som »affären» synes taga. Romanen är nämligen
äfven i det mera inskränkta afseendet aktuell, att
»affären» är det stående samtalsämnet i
densamma, och en af dess hufvudpersoner
framskymtar till och med som bakgrundsfigur, aftecknande
sin stråtröfvarsilhuett mot den molnhöljda
politiska himmelen: Raoul Marcien, madame de
Bon-monts fruktade och älskade riddare, med sitt
hvälfda bröst och sina martialiska mustascher,
sitt alltjämt växande ursinne mot Gud och hela
världen, sina skrofliga förbannelser öfver dessa
»skälmar, bofvar, kanaljer, uslingar», som förfölja
honom eller öfvergifva honom, sina ständiga
hotelser att »man skulle få höra af honom» eller att
han skall »rista upp magen på en viss någon».
Vi känna den alla, denna groteska figur, som redan
i lefvande lifvet synes tillhöra legenden, där han
sitter i London och skrifver sina afslöjanden mot
dem, som för knappt ett halfår sedan i honom
försvarade den franska arméns ära.
För öfrigt handlar boken om hur abbé Guitrel
blir utnämnd till biskop i Tourcoing, tack vare
ett hans skriftebarns önskan att blifva medlem af
en jaktklubb och tre vackra, men icke vidare
dygdiga damers väl placerade
öfvertalningsför-måga. Den handlar slutligen om hur M. Bergeret,
tack vare sina egna förtjänster, blir utnämnd till
professor i Sorbonne, hvarför vi nästa gång kunna
hoppas att få råka honom i Paris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
