Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjusande genrebilder, fyllda af den första
barndomens hela naiva behag och af en moders ömma
och lekfulla lefnadsvisdom, men främst af dem
står dock den lilla historia som han kallar »A
travers champs». Det är en skildring af hur
Catherine går ut och går en vacker förmiddag tvärs öfver
fälten, med sin lille bror Jean vid handen. Under
vägen plockar hon blommor, ty hur liten hon är,
är hon redan kvinna, och hon älskar blommorna,
dels därför att de äro vackra och dels därför att de
äro smycken. Men Jean, som ännu icke fått byxor,
håller systern i kjortelfliken för att icke falla och
smäller stolt med sin piska. Han bryr sig icke
om blommorna, han, det bor redan en manlig själ
inom honom och han drömmer om hästar och
skramlande vagnar.
Så blifva de trötta och sätta sig. Catherine
binder kransar af blommorna och halsband och
girlander och smyckar sig därmed tills hon liknar
en liten landtlig afgudabild som tillbedes af
herdar. När Jean får se henne så smyckad, fattas
han af beundran, han förstår att hon är vacker
och äfven han önskar att bli vacker. Och
Catherine binder äfven åt honom en stor krans och
sätter på hans hufvud. Så lyfter hon upp honom
på en sten och slår samman händerna och säger:
Å, hvad du är vacker, lilla Jean!
Och lilla Jean förstår att han är vacker. Denna
tanke uppfyller honom med en djup vördnad för
sig själf. Han sitter där rak, orörlig, med
vidöppna ögon, hopbitna läppar, hängande armar
och fingrarna utspärrade som ekrarna på ett hjul.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
