Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det bereder honom en from glädje att vara
föremål för dyrkan, han förstår att han är helig.
Himlen är öfver honom, skogen och fälten äro vid
hans fötter. Han är i världens midtpunkt. Han
ensam är stor, han ensam är vacker.
Så kommer aftonen och de små vandra hem
igen. Catherine tappar, en efter en, sina
blommor, Jean smäller icke längre med sin piska.
Skymningen faller på och deras sinnen blifva
beklämda. Och ännu då de kommit hem och känna
sig trygga i moderns armar, skakas Catherine af
en lätt rysning. Hon hade sett natten sänka sig
öfver jorden. Men Jean hade redan fördjupat sig
i sin sopptallrik.
Det är en stor stil, en episk bredd öfver denna
lilla barnsaga, som förlänar den en nästan antik
skönhet. Utan att någonsin falla ur den naiva och
osökta tonen, utan att bryta ut ur skildringens
trånga ram ger författaren i den en bild af hela
människosläktets barndom, det hvilar öfver den ett
skimmer af lifvets eviga mystik.
Efter ett tjugutal sidor innehållande några
anteckningar, skrifna af Pierre Noziére i marginalen
på hans stora upplaga af Plutarkus, men som just
icke innehålla något, som icke Anatole France sagt
oss förut, följer så de förut omtalade
reseskildringarna. De äro, äfven de, intressanta och
roande, om de ock icke kunna mäta sig med
barndomsskildringarna i volymens första hälft. Af
ganska stort intresse är att höra hvad författaren har
att säga om restaureringar, särskildt om detta
återställande af gamla minnesmärken i deras »ur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
