Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sprungliga» skick, som i vårt tidehvarf kommit så
på modet. Han fördömer det fullständigt, och de
svenska läsarna och »restauratörerna» skola i hans
reflexioner nästan ord för ord återfinna hvad som
hos oss förut blifvit sagdt af Verner von
Heidenstam och Ferdinand Boberg. »Jag älskar,» säger
han, »icke att se ett verk från 1200-talet uppfördt
på 1800-talet. Sådant kallas förfalskning, och
hvarje förfalskning är förhatlig.»
Glanspunkten här utgöres dock af de sidor,
som författaren ägnar åt den elfte boken i
Odys-sén, den i hvilken Odysseus nedstiger till Hades
för att spörja Tiresias’ ande om sina tillkommande
öden. Dessa sidor utmärka sig lika mycket för
lärdom och skarpsinnighet som för den poetiska
kraft och den fantasi hvarmed innehållet i den
gamla sången tolkas och berättas.
Det är, som man af denna korta redogörelse
kan förstå, icke något strängt sammanhang mellan
de olika delarna i Anatole Frances bok. Pierre
Noziére är icke någon romanhjälte, hvars
utveckling och öden vi lära känna, vi lära blott känna
hvad han tänker om ett och annat i denna
underliga värld, och den sammanhållande tråden utgöres
blott af hans eget fina, så sällsynt väl skolade, och
så personligt formade vett. Anatole France har
redan förut opponerat sig mot den häfdvunna
romanformen och låtit dess stränga komposition
upplösas af sin tankes nyckfulla slingringar. Månne
han icke i detta afseende glider med strömmen,
månne icke romanen, det nittonde århundradets
konstform par préférence, nu ligger på sin sot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
