Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
många, men som hos oss nordbor är ytterst
sällsynt. Gent emot det ihärdiga, rastlösa, febrila
omsättande af lif till litteratur, som är
karaktäristiskt för Daudet liksom för hela den
författargeneration han tillhör, förefaller vårt sätt att
producera nästan som en lek, en improvisation. Hos
oss gör sig nästan alltid en slitning gällande mellan
författaren och människan; de gå icke bra i par
utan draga ömsesidigt lasset. Samlande och
produktion, upplefvelse och dikt begränsas gärna till
skilda perioder. Icke ens den naturalistiska
skolan med sina stränga kraf på verklighetsiakttagelse
och materialsamlande har i detta fall kunnat
förändra vår natur. Vi hafva gjort vårt bästa att
uppfostra oss till goda annotörer, vi hafva sett
efter, känt efter och skrifvit upp, men det har
varit utan metod och öfvertygelse, på slarf och
på måfå, och det är med en oändlig lättnad som
vi kastat anteckningsböckerna i väggen och
skolkat ur skolan, för att gå ut på äfventyr.
Hur annorlunda med våra läromästare, den
franska naturalismens heroer, Balzac, Zola, Daudet,
Goncourt m. fl. Hur mycket fastare och intimare
är icke hos dem sambandet mellan författare och
människa, hur ligger icke kallets kraf och ansvar
ständigt tryckande på deras skuldror, fordrande
sin tribut af tankar, känslor, drömmar och
upp-lefvelser, sugande deras blod, tärande deras
krafter, eggande deras nerver med sin ständiga
diktar-maning och sin omättliga lifshunger. Hvilka
outtröttliga arbetare äro de icke, och hvilka ensidiga
yrkesmänniskor, sin egen uppgifts slafvar och mar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
