Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tyrer. Hos dem är människan endast författarens
verktyg, förmedlaren mellan honom och
yttervärlden, det försöksobjekt, på hvilket han pröfvar
iakttagelsens riktighet, som erfar, känner, njuter och
lider, medan han själf står bredvid och annoterar.
Daudet talar själf en gång om detta fruktansvärda
»andra» jag, som sitter och ser på medan den
andre står upprätt, handlar, lider, ger sig luft i
åthäfvor, detta »andra jag», som han »aldrig lyckats
vare sig berusa eller bringa till tårar eller insöfva,
som endast ser på och hånler». Och annoterar
— glömmer han att tillägga.
Daudet var en typisk representant för dessa
litteraturens arbetare. Han var i ordets fulla
betydelse »homme de lettre» — pennans man. Hans
lif var oafbrutet ett lif med pennan i hand;
författade han icke, så annoterade han, producerade
han icke, så samlade han material. Hans hustru
talar i sitt förord om dessa små, men
innehållsrika anteckningsböcker, fyllda med hans fina
och rediga skrift, hvarur hon hämtat materialet
till detta hans posthuma arbete, och som i
sammandrag innehålla alla hans romaner och noveller,
satta i scen med en regissörs noggrannhet, med
utförliga förteckningar på alla personerna, deras
respektive ålder o. s. v., och med inflickade
anmärkningar, iakttagelser, tankar och hugskott, stående
i ett mer eller mindre påtagligt samband med det
ämne, som för tillfället upptog hans fantasi. Han
hade för vana att öfverkorsa de anteckningar, som
kommo till användning i hans arbeten, med röd
eller blå blyerts — de andra lämnades orörda till
21. — Ett decennium. L
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
