Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sidan. Genom sänkan och uppför höjden slingrar
en gångstig. Där trädens och kullens linjer mötas
växer molnet upp, stort, hvitt och plastiskt, ett af
dessa sommarmoln som icke båda regn, icke bryta
den soliga stillheten, utan långsamt skrida öfver
himmelen eller stå i timtal orörliga vid horisonten.
Jag säger med afsikt: växer upp, ty det synes höra
till i landskapet, vara oskiljaktigt förenadt med
det, förhöjande dess karaktär af stillhet och
enkelhet.
Tag som motstycke till dessa dekorativt hållna
dukar ett litet vårlandskap (1893), så okonstladt,
så graciöst, så lekande i sin intima, kärleksfulla
skildring. Det är ett typiskt svenskt
skärgårds-landskap: en hage i förgrunden med björk och
gran, där bakom ett klart vatten, speglande skogiga
stränder och röda stugor. Det är maj och
björkarna äro nyss löfvade, det späda bladverket står
och skälfver i den lätta, ännu kyliga luften. Och
hela hagen är klädd med hvitsippor; i tusental ha
de skjutit upp mellan de vissna löfven och det
bruna fjolårsgräset, samlande sig i de fuktiga
skrefvorna.
I denna det uppsvenska landskapets idylliska
natur är konstnären bäst hemma, och den har
han under de senare åren nästan oafbrutet skildrat.
Den ljusa sommarnattens veka, drömmande poesi,
med det slumrande himmelsljuset speglande sig
i djupblått vatten, där de lummiga holmarna ligga
simmande med sus och sång i träden och sorl
kring stränderna; aftonen som breder sig öfver
fjärden och hvars slocknande skönhet tar form
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
