Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smäckra, fantastiska resning, öfver det hela
midsommarens soldis och i fjärran fartygens master
och rår, där de ligga ankrade på strömmen!
Så har Carl Larsson gifvit sig själf, sin
hem-landskärlek, sin allvarligaste och gladaste konst
i en bild af stillhet och fest, en bild i hvilken vi
med glädje kunna känna oss själfva. Hvad kunna
vi begära mer och bättre? Endast dess
fullbordande på den plats för hvilken den är tänkt!
Det har dröjt länge nog, det får icke dröja längre.
Jag har talat en smula utförligt om detta
utställningens hufvudverk; jag kan nu vara mera
Kortfattad vid omnämnandet af den öfriga
utställningen, där man finner ett par, tre svaga, många
goda och några utmärkta exponenter för de olika
sidorna af konstnärens verksamhet. Bland
porträtten märkes det af Oscar Levertin, med en
intim och själfull karaktäristik, väl dominerande,
men, synes det mig, något störd af accessoarernas
brokiga mångfald. Vidare ett själfporträtt, hvars
originalitet något förstämmes af afsikten, djärft
och intressant i färgbehandling, egendomligt, för
många kanske främmande i sin spända, tungsinta
själfrannsakan, som helhet dock icke jämbördigt
med det utmärkta själfporträttet i Thielska
galleriet. En liten pärla är porträttet af fru Alkman,
bland det yppersta på hela utställningen i sin så
finkänsligt samstämda harmoni, sitt diskreta och
försynta mästerskap. Bland de många
barnporträtten vill jag särskildt framhålla dubbelporträttet
af »Snickar Hellbergs ungar», med dess träffsäkra
och älskvärda barnkaraktäristik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
