Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillsamman, så vidt de nu äro kända, uppgående
till föga mer än dussinet, men så intensivt
personliga, så mättade med lif och fantasi, så starka och
innerliga, så uppenbarande för en hel art af svensk
natur, att de för alltid skola bereda honom en plats
för sig — och en hedersplats — inom svensk
målarkonst.
Jag har personligen aldrig känt honom, icke
ens sett honom. Då jag här vill försöka att i korta
drag teckna hans lif, är det på grundval af de
upplysningar som lämnats mig af hans efterlefvande
maka, af hans kamrater från studieåren och af
de äldre medlemmar af Konstnärsförbundet, som
först förstodo hans betydelse och förde fram
honom för offentligheten. Det är en allvarlig, en
bister lefnadshistoria.
Hans föräldrar voro af bondesläkt. Fadren
ägde ett garfveri i Tranås, men dog innan han
ännu nått femtio år. Redan tidigt visade Herman*
konstnärliga anlag; de första förebilderna voro
några små oljetrycksplanscher, köpta på
marknader. Redan som barn älskade han
solnedgångarna — en kärlek som mannen och konstnären
blef trogen. Han kom tidigt i snickarlära, där
han dock icke trifdes, sedan i målarlära, där han
kände sig bättre på sin plats.
Vid sjutton års ålder ungefär kom han till
Stockholm, arbetade där först hos
dekorations-målaren Qrabow, kom sedan på Tekniska skolan
och vann vid tjuguårsåldern inträde i Akademien,
där han bland sina närmaste kamrater räknade
Axel Sjöberg, Anton Genberg, den i Paris för ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
