Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tal på målareakademiens högtidsdag, det väl
knappast fanns någon, som vågade påstå att skön
konst i vårt land var särdeles blomstrande, då taflor
visserligen köptes af kronprinsen Oscar, grefve
Bonde och expeditionssekreteraren Ulmgren, och
det gick dunkla, obestyrkta rykten om att äfven
andra bemedlade personer varmt intresserade sig
för konst, men det mera kännbara mecenatskapet
utöfvades af fru Utterström, som hade klädstånd
på Svartmangatan, och fru Sundin, som hade en
liknande affär i Kåkbrinken. Riksens ständer
beviljade visserligen årligt anslag till akademien för
de fria konsterna, men detta hindrade icke, hvarken
att gräset grodde i tysthet på akademigården och
att nässlorna tycktes vilja sprida sig uppför själfva
stentrappan, eller att professorernas flintskallighet
dag för dag tilltog.» Och det märkliga är, att
satiren verkar icke förlegad, fast allting ju nu är
så helt annorlunda. Det förefaller oss som om vi
själfva skulle genomlefvat något liknande. Det
måste bero på att den långa skuggan af denna
konstförmörkelse ännu ligger öfver oss, att vi
ännu ha en bit att vandra, innan vi komma ut i
fulla solljuset — om vi någonsin komma dit. Egron
Lundgren trodde det nog icke, för honom lyste
solen blott i söder. Han var orättvis och ensidig,
men, gud nås så visst, det är icke lätt att
vederlägga honom.
Så djupt satt mörkrädslan från denna tid i
honom, att, sedan han väl kommit ut i ljuset, var
han icke möjlig att locka hem igen. I öfver tjugu
år blef han borta, ett flyktigt besök i hemmet 1860
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
