Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tagande, af lugnt och tryggt ägande däri, den bär
en prägel af ungdomens öfvermått och missmod.
Han närmar sig lifvet som den längtande, den
saknande eller den utestängde, och bilden får
därför alltid något af vision öfver sig. Därför stannar
han äfven gärna inför födelsens och dödens
mysterium, lifvet som börjar och som slutar. Där finns
det afstånd som hans svårmod kräfver, och där
finns på samma gång den sensationens storhet och
enkelhet, som är hans djupaste konstnärliga kraf.
De båda dukar som föreställa: straffången i sin
cell, som ser fram mot den väntande döden, och
modern vid sitt barns vagga, ge så att säga det
andliga programmet för hans konst till dato. Jag
sätter dem för öfrigt icke högt inom hans
produktion; han har här ingjutit sitt eget innehåll i en
främmande, lånad form, de äro små
Hammers-höjare utkaflade öfver en stor yta och resultatet
har blifvit tunt och flackt. Särskildt den senare
taflan är mera skuggspel än målning. Konstnären
vet hvad han vill säga, men har icke funnit sitt
personliga uttryck.
Men mellan dessa båda dukar sitter: »Den
blinda flickan». Det är en gripande sann och djup
bild af den utestängdes skönhetslängtan. Hon står
ute på en äng, bakom henne ringlar sig en å genom
ett landskap i matt, dämpad grönska. Hon har
plockat en blomma, en maskros, hennes fingrar
glida ömt och smekande öfver fröbollens fjun, en
skygg beröring af den skönhetsvärld som är stängd
för henne. Det är ett mästerverk, kanske det mest
helgjutna och fulländade på hela utställningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
