Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glömd. Så handskas eftervärlden med de falska
profeterna.
Manet lämnade sin lärare i fullt uppror mot
den autoriserade konsten, besluten att bana sig
sin egen väg, att öfvergifva den akademiska
traditionen, den konventionella tekniken, det föregifna
klassiska idealet, som han i Coutures ateljé lärt
sig att hata, för att i det samtida lifvet söka sina
ämnen och sin inspiration. Man får dock icke
föreställa sig att han förkastade all tradition;
tvärtom, det var väl knappast någon af hans
samtida som hyste en så djup och uppriktig respekt
för den äldre konsten i dess yppersta
representanter som han, och som med sådan hängifvenhet
sökte att lära af dem. Under de år som nu följde
— hans egentliga läroår — studerade han med
outtröttlig flit såväl i lifvet som i gallerierna och
gjorde sig under ständiga resor — i Holland,
Italien, Spanien — förtrogen med de gamla
mästarna. Af dessa var det Frans Hals,
venetia-narna, Velasquez och Goya, som utöfvade det
största inflytandet på honom, hvaraf äfven spår
märkas i hans tidigare produktion. Hos en af
våra egna främsta konstnärer, Ernst Josephson,
finna vi en motsvarande förening af upprorsanda
och pietet, samma sträfvan att med öfverspringande
af en förfallande gammal konst knyta fast vid de
stora mästarna. För Manet själf innebar hans revolt
endast ett återupplifvande af den stora, franska
traditionen, och det var om detta han aldrig
misströstade att kunna öfvertyga sin samtid. Det är
dock först eftervärlden, som gifvit honom rätt.
8. — Ett decennium. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
