Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
År 1859 försökte han första gången att
utställa på salongen, som då i vida högre grad än
nu var den enda vägen till erkännande och
ryktbarhet, men blef refuserad. År 1861 gjorde han om
försöket och denna gång lyckades det. Af de två
mottagna taflorna var den ena hans spanska
sångare eller »el Guitarero», det första verk i
hvilket Manets konstnärspersonlighet uppenbarar
sig i sin fulla om också ännu icke mogna originalitet.
Den var dock så pass beslöjad af en konventionell
färgskala, i svart och grått, att den icke stötte
alltför mycket. Juryn tillerkände honom en mention
och tidens stora smakråd, Théophile Gautier, gaf
sitt erkännande åt den otvetydiga talangen.
Nästa gång Manet presenterade sig vid
salongen var år 1863, och från denna tid daterar
sig hans ryktbarhet och hans lifslånga kamp icke
endast mot de tongifvande konstnärerna utan mot
hela publiken. Det inlämnade verket var den
ryktbara »le Déjeuner sur Pherbe»; refuserad på
salongen blef den utställd på de refuserades salong,
tillkommen på kejsarens eget initiativ, där den
väckte ett oerhördt uppseende, en storm af ovilja
och åtlöje. Det är intressant att nu studera listan på
dessa år 1863 refuserade; man finner där ett flertal
af samtidens främsta konstnärer: Bracquemont,
Cazin, Fantin-Latour, Harpignies, J. P. Laurens,
Legros, Pissaro, Vollon, Whistler m. fl.
Åtgärden med de refuserades salong och den
kejserliga varningen hade sin verkan. De följande
åren visade sig juryn medgörligare. År 1864 fick
Manet två, för öfrigt mindre betydande taflor an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
