Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en ny, icke mindre förbittrad kampperiod, som först
skulle sluta med hans död.
Under dessa år hade omkring Manet samlat
sig en liten grupp af konstnärer, honom i mycket
olika men påverkade af hans idéer och hans teknik,
hvilken senare de utbildade till en konsekvens som
Manet icke själf dragit. Det var de s. k.
impres-sionisterna, Monet, Pissaro, Renoir, Cézanne,
Sisley, Berthe Morisot m. fl., en grupp som vid
denna tid, omkring 1874, hade kommit till full
klarhet om det mål, de syftade till. Såsom den
egentlige tekniske nybildaren stod Claude Monet,
och i sin ordning påverkad af honom var det som
Manet nu inledde den andra perioden af sin
verksamhet, friluftsmåleriets, den i egentligare mening
impressionistiska. Äfven nu lyckades han att öfver
sitt hufvud samla hela den förbittring och det
åt-löje, som väntade den nya riktningen. År 1875
sände han till salongen en duk, kallad »Argenteuil»,
föreställande en man och en kvinna i en kanot på
Seinen, hvilken väckte en skandal, motsvarande
den som Frukosten i det gröna och Olympia
framkallat. Om det förut varit ämnena som sårat
konstnärernas och publikens heligaste känslor, så
var det nu behandlingen, tekniken, färgen. Följden
visade sig snart. År 1876 blef hans sändning ånyo
refuserad af juryn. Han anordnade då en
utställning i sin atelier, hvilken väckte en del uppseende.
Följande år fick han ett par taflor antagna, men
en, »Nana», refuserad. Vid världsutställningen år
1878 fick han liksom år 1867 alla sina insända taflor
refuserade. Hans första tanke var att göra om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
