Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tagna, och år 1864 mottog man till och med
»Olympia», som väckte nästan ändå större skandal
än »Frukosten i det gröna». Manet lystes formligen
i bann, den offentliga meningen ansåg alla vapen
berättigade mot en renegat sådan som han. Det
följande året fick han två sedan berömda verk: »la
Fifre» och »FActeur tragique» refuserade och då
samma öde hotade honom vid världsutställningen
år 1867, fattade han det djärfva beslutet att anordna
en egen utställning. I en särskildt uppförd barack
utställde han icke mindre än ett femtiotal arbeten,
af hvilka flertalet sedan hamnat i Europas och
Amerikas museer och stora samlingar. Manet hade
räknat på denna utställning som en upprättelse;
den blef endast anledningen till en förnyad storm
mot honom. Han förblef en ensam, missaktad och
bojkottad man. Hans hittills enda försvarare,
Bau-delaire, hade slutat sin bana; det ryktbara
journalistiska fälttåg som Zola år 1866 öppnade till hans
försvar hade endast till följd att äfven denne blef
bojkottad af pressen.
Under de följande åren blef han ömsom
refuserad, ömsom mottagen på salongen, beroende
på hvilken hållning publiken iakttagit mot det
föregående årets sändning. Först år 1873 hade sin
första publiksuccés med »le bon Bock», ett af hans
mindre personliga och originella verk. Därmed
afslutades den första perioden af hans verksamhet.
Efter tretton års kamp hade han tilltvingat sig ett
visst, om ock motvilligt erkännande; det syntes
som om vägen till berömmelse skulle stå honom
öppen. Så blef dock icke fallet. I stället började
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
