Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nytt i de slocknande färgerna och blåste lif på
nytt i de domnande formerna, blåste så hårdt att
de svällde och bågnade, öppnades deras ögon för
en helt ny, förut oanad skönhetsvärld, och sökte
de båda, hvar på sin väg och utan vetskap om
hvarandra, att gifva den hemortsrätt inom konsten.
Hvilket var då detta nya element, som af dem
infördes i måleriet? Det var luften, atmosfären,
såsom ljusbärare och såsom det lefvande mediet
mellan föremålen och ögat. iV^an har sökt formulera
impressionismens princip så, att den målar
föremålen icke sådana som de äro, utan sådana som de
synas vara. Formuleringen är icke vidare lycklig;
den skulle lika väl kunna tillämpas på alla andra
skolor och säger i grund och botten intet. Allt beror
här på h u r man ser, och det nya och egenartade
för impressionismens sätt att se och återgifva,
är att den ser föremålen i luften, ser luften
med och tager den med i taflan såsom ett
själf-ständigt ämne för skildring och konstnärlig
behandling. Det är detta som är afgörande för dess
färguppfattning, för den koloristiska behandlingen;
en lika genomgripande omhvälfning som
perspektivets införande innebär på teckningens område,
innebär luftperspektivets införande på
färguppfattningens och färggifningens. Under det att man
förut — och äfven efteråt — abstraherade från
luften, gick föremålen så att säga in på lifvet och
målade dem i deras lokalfärger, sammanställande
dessa efter en traditionell eller godtycklig
harmonilära, är i denna, impressionismens, koloristiska
metod luften det enande, sammanhållande och lif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
