Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gifvande elementet, det som dämpar dagrarne, bär
ljus in i skuggorna, fyller de breda färgytorna med
ett rikt och växlande spel af toner, och på samma
gång behärskar det hela med sin grundton.
Färgerna äro här intet i och för sig, de existera blott
såsom bärare och tolkare af det i atmosfären
lefvande ljuset.
Det är därför att de båda, hvar på sin väg
och i sin andes mening, tillämpade denna nya
princip, som man kan sammanställa Rembrandt och
Velasquez som kolorister. Då det talas om
principen som ny, får dock detta uttryck som alltid
fattas med vissa reservationer. Målarne hade
visserligen icke förut arbetat i lufttomt rum, och
man skall nog här och där inom den äldre konsten
finna antydningar till lufttoner i färgytorna, en mer
eller mindre medveten sträfvan efter luftperspektiv.
Allvetaren Lionardo hade i sin afhandling om
målarkonsten vidrört detta problem lika väl som
alla, som sedan dess, när tiden varit mogen, ånyo
»upptäckts», och han hade äfven praktiskt
till-lämpat principen i sin konst, såväl i
modelleringen af de nakna partierna, som isynnerhet i
sina landskapsfonder. Men det var först hos
Velasquez och Rembrandt som den blef det centrala
i deras konst, grundvalen för ett nytt uttryckssätt
och en ny teknik. De nådde båda först i sin
lef-nads afton, efter ett helt lifs trefvande och sökande,
ett sökande hvars olika stadier betecknas af
mästerverk, fram till en full och fri behärskning af denna
sin innersta konstnärliga vilja, den förre i de båda
hufvudverken: »Las Meninas» och »Hilanderas»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
