Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke döma växten, som, därpå är jag viss, har
lif och framtid inom sig. Det är så mycken
betydelselös teknisk färdighet en begynnande
konstnär nu får till skänks, så mycken opersonlig
tradition, så många frestelser till konstgrepp, att
det ligger räddning i glömska. Var viss att den
verklige konstnären glömmer icke mer än han bör
och måste glömma, men minnes väl de värden,
för hvilka han har bruk. Därför blifva alla
revolutionärer med tiden klassiska, och sluter sig de
store konstnärernas kedja obrottsligt samman.
För oss är ju icke detta något nytt. Den
samtida svenska konsten har, på andra vägar, kanske
ock med ett annat lynne, gått mot samma mål,
syntesen, förenklingen, storhet och bredd i syn
och framställning. Och äfven i färgbehandlingen
hafva vi redan genomlupit en liknande bana, ehuru
icke, ännu åtminstone, till så ytterliga
konsekvenser. Det har sålunda ofta slagit mig, hur nära
besläktad t. ex. Norrmans målningssätt är med
den moderna franska tekniken, sådan den nu
håller på att utbilda sig.
Ty det är det andra typiska draget i denna
rörelse: en sträfvan efter att drifva upp färgen
till en hittills oanad styrka och lyskraft. Och
därmed äfven, helt naturligt, en sträfvan efter
bredd och storhet i själfva föredraget. Man närmar
sig här åter den store mästare, som inleder den
moderna franska konsten, , Courbet, så fri, så
suverän i föredraget, men hvars färg ännu är så
skum, så bunden. Och till honom tar man med
sig resultaten af den märkliga och rika utveck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
