Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
växt, sitt mera för känslan än för reflexionen
framträdande sammanhang. Detta: att möbeln gör
intryck af att hafva vuxit upp under konstnärens
hand, icke blott vara sammanfogad af en gång för
alla formbestämda delar, det är det nya och
egendomliga i den moderna stilen. Den formkänsla,
som här tar uttryck, är byggd på ingående studier
af den organiska naturen, men innebär icke någon
direkt efterhärmning eller tillämpning af
densamma. Konstnären har af den lärt sig att forma
på egen hand, den har befruktat hans fantasi,
tjänar honom som ett rättesnöre, men icke som
någon direkt förebild. En bättre och
utvecklings-dugligare princip än denna kan icke gärna tänkas,
och jag tror därför, att de olycksprofeter, som
förespå den moderna stilen en kort och efemär
tillvaro, taga ganska ordentligt miste. Den kan
helt visst komma på afvägar, förfalla till
godtycklighet och ändamålslöst bisarreri — har nog äfven
redan, i den första produktionsifverns hetta, gjort
det då och då — men vi skola icke döma växten
efter utväxterna; förlorar den blott icke sambandet
med sitt verkliga ursprung, så har den — det
kunna vi åtminstone hoppas — lifvet framför sig.
En stils betydelse mätes för öfrigt icke efter dess
lifslängd, utan efter dess lifsintensitet.
Arkitekten Westman besitter dessutom en
känsla för proportionerna, för den konstruktiva
fastheten, som på ett synnerligen lyckligt sätt
förenar sig med detta ofvan nämnda formsinne och,
åtminstone i de flesta fall, bevarar honom från
den godtycklighet, som exempelvis utmärker de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>