Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig om fotterna, och man säger sig genast med
ledsnad: här har en skurmadam varit.
Olyckan är att det icke är endast dammet och
smutsen som bortskaffas — dem kunna vi
möjligen undvara — utan äfven åldern, som är
byggnadens poesi och som vi icke kunna undvara.
Åldern ingåf som en oändligt viktig faktor i all
arkitektonisk verkan. Strängt taget är en
nybyggnad, afsynad och godkänd, dock icke färdig,
det är först sedan tiden haft hand om den,
bearbetat det färska materialet, mjukat upp
konturerna, sammansmält färgerna, satt sina
märken av väder och vind, af sol och regn på
de unga murarna, som den yppar hela sitt
konstnärliga värde och sin skönhet. Arkitekternas
dubbelställning såsom yrkesmän och konstnärer
framträder äfven här; som yrkesmän arbeta de
för samtiden, som konstnärer — oftast — för
framtiden. Hvarje ny byggnad, och isynnerhet de
som från födseln äro välskapade, stå och längta
efter att bli gamla; men ännu aldrig har någon
gammal byggnad längtat efter att bli ny, och det
slags förnyelse, som kallas restaurering, är
därför ett brutalt våldförande af den arkitektoniska
skönhetens allra heligaste. Vi skola låta våra
arkitektoniska minnesmärken åldras i frid, och om
de förtjänat det genom sin lefnad, äfven dö i frid.
Det vill säga, vi skola låta dem förfalla, svarar
man. Tvärtom, vi skola genom oaflåtliga och
kärleksfulla omsorger så mycket som möjligt
förlänga deras ålderdom, göra den så vacker och
vördnadsvärd som möjligt. Men denna omvårdnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
