Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
må ske med pietet för deras böjelser och deras
under tidernas lopp undfångna vanor, den må
hjälpa, stödja, och — om det är alldeles
oundgängligt — förnya i detalj, utan att någonsin
inkräkta på helheten. Men hur går man nu i regel
till väga? Nu lämnas den gamla byggnaden åt
sitt öde under långa tider, tills den börjar luta åt
sitt fall. Då får man en plötslig medkänsla för
den, beslutar sig för att underkasta den en, som
det heter, genomgående restaurering,
anställer en arkitekt och går gladeligen till verket.
Det skuras och skrapas, det målas och rappas,
det gamla skall bli som nytt och det nya skall
se ut som gammalt; bort med rynkorna, bort med
minnena, bort med alla märken af genomgångna
öden, ruska upp dig, min gubbe, du skall vid min
arkitektära komma att se ut som du gjorde vid
tjugu år! Och hvad blir resultatet? Falskhet och
bedrägeri, löjliga pretentioner, ett beklämmande
intryck af konstlad och fiktiv tillvaro. Att se en
sådan uppfiffad gammal byggnad är som att se en
gubbe, som försöker spela ung; att gå till väga
på detta sätt är att göra ålderdomen löjlig i stället
för vördnadsvärd. Mer än något annat verk af
mänsklig konst är en byggnad som ett lefvande
väsen, och dess skönhet är oupplösligt förbunden
med dess genomgångna öden. Att söka utplåna
spåren af dessa öden, förinta långa perioder af
dess tillvaro, det är att förgripa sig på denna
dess skönhet, på hela dess art och väsende,
det är att sätta den gråa teorien i stället för det
gyllene lifvet, skönt i sin växt och skönt i sin
19. — Ett decennium. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
