Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undergång. Att bevara en gammal byggnad, det
är att bevara den i lifvet, underkastad lifvets
växlingar och naturliga omformning, att restaurera
den det är att beröfva den dess verkliga lif för
att gifva den ett skenlif i stället.
Men, kan man ytterligare invända, om vi kunna
utplåna spåren af föregående tiders barbariska
förvanskningar, öfverkalkningar och stilvidriga
tillsatser, återställa verket i dess ursprungliga skick,
är det icke ett lofvärdt företag, och är icke detta
innerst principen i det samtida
restaurerings-arbetet? En så omfattande och växlande fråga
som denna kan naturligtvis icke lösas i alla sina
olika fall med ett par slagord — ett återställande
kan naturligtvis i vissa fall vara berättigadt; det
gäller här, som i alla sådana ömtåliga frågor, att
äga omdöme och urskillning och icke skära allt
öfver samma kam. Men då skall det verkligen
finnas något ursprungligt att återställa; absolut
förkastligt är det att sätta en ny kopia i stället
för det ursprungliga som försvunnit. Tror någon
verkligen att alla våra nyrestaurerade slott och
kyrkor för efterkommande släkten skola verka äkta
och ursprungligt? De skola verka som torra och
tråkiga exponenter af våra — kanske mycket
felaktiga — konsthistoriska teorier, och att vi
härvidlag användt våra ännu lefvande minnesmärken
som experimentalfält kommer helt visst att
uppfattas som en sorglig vandalism.
Tankar sådana som dessa trängde sig osökt
fram under en liten resa, som undertecknad för
någon tid sedan företog utefter Vätternstränderna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
