Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
påpekar i detta hänseende den liffulla skildringen
af 80-årens strid och genombrott, en parallell
till vår opponentstrid i Sverige, och till den
af ungdomlig entusiasm genomandade skildringen
af 90-talet i Berlin, de för de båda unga norska
genierna Munch och Vigeland så betydelsefulla
genombrottsåren.
I detalj kan jag ju icke följa författarens
framställning. Jag måste nöja mig med att påpeka
höjdpunkterna, som helt naturligt sammanfalla med
höjdpunkterna i den historiska utvecklingen.
Det är då först den värdigt och pietetsfullt
gjorda skildringen af de båda grundläggarna: Dahl
och Fearnley, där den historiska synpunkten fått
blifva den afgörande, och där författaren ger ett
vackert prof på hur en fullt modern uppfattning
kan förklara och göra rättvisa äfven åt gångna
konstepoker. Och här vill jag passa på och
fram-häfva det som jag anser vara Thiis* kanske största
förtjänst som konsthistoriker och konstkritiker:
att med en mycket grundlig och mycket omfattande
historisk bildning förena en fullt modern åskådning,
att äga en blick lika känslig för gångna tiders
skönhetsvärden som öppen för nya, reformerande
och framtidsdugliga företeelser. Det är ganska
sällsynt att gammalt och nytt så kunna enas i en
personlig uppfattning och denna enhet betecknar
en styrka, väl värd att taga vara på och utnyttja.
På sin rätta plats bör den kunna utöfva ett stort
och fruktbart inflytande, såsom uppfostrande och
initiativtagande.
I skildringen af 80-talets genombrott, så nära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
