Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det att den moderna konstindustriens utveckling
hittills betecknas af två skeden: det engelska,
som i sin hänförda tro på gotikens lifskraft sökt
återupplifva själfva dess formspråk, och det
kontinentala, som med en ny formgifning stöder sig
på gotikens bärande principer. Dessa äro: slående
logik i föremålens struktur, obeveklig logik i
användandet af de olika stoffen. Vidare: ett stolt
och öppet framläggande af tillverkningssättet och
af de medel som användts vid föremålets
samman-fogning. Slutligen: en samvetsgrann jämvikt mellan
ornamentiken och ytan eller det föremål, för hvilket
den är bestämd.
Van de Veide ägnar en stor del af sin skrift
åt frågan om ornamentiken. Ingenstädes, säger
han, tecknar sig den förgångna periodens förfall
och eländighet tydligare än i dess sätt att
uppfatta och utföra det ornamentala. Hos de primitiva
folken är ornamentet utan tvifvel en symbol, ett
erinringsmedel; så äfven i gotiken, där den med
öfverströmmande lifskraft växer ut till en
storartad bildskrift, betäckande dessa böcker af sten,
som äro katedralerna. Men här låg äfven en fara;
när symbolen förlorar sin betydelse, när
sammanhanget mellan ornamentet och föremålet endast
finnes i konstnärens godtyckliga fantasi, då är man
inne på förfallet. Och en sådan förfallsperiod äro
alla de gångna århundradena sedan dess.
Ornamentet har förlorat all betecknande betydelse, är
icke mera på sin plats, och får icke något lif, något
berättigande af det föremål, på hvilket det befinner
sig. Det är en rent traditionell form, godtyckligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
