Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
påklistrad, skymmande och fördunklande i stället
för förklarande och förskönande. Van de Veide
skildrar i skarpa färger och med skoningslös satir
dessa ornamentala utsväfningar, i hvilka blommor
och nakna kvinnor varit hufvudingrediensema.
Reaktionen emot detta vanvett tar sig först uttryck i
ett fullständigt bortskärande af all ornamentik och
blottandet af föremålets egen struktur och stomme.
Men detta var blott en öfvergångsperiod, den
ornamentala utsmyckningen är ett så
betydelsefullt moment af konstutöfningen att det åter måste
göra sig gällande. Och Van de Veide ger då sin
teori för det nya, moderna ornamentet, därvid
generaliserande sin egen personliga uppfattning.
Han vill från ornamentet bannlysa all direkt
natur-efterbildning och i dess ställe sätta ett
linjeornament, bestämdt af vissa, ännu icke klart
formulerade lagar, på samma sätt som fallet är inom
färgernas värld. Han vill bannlysa fantasien och i
dess ställe sätta förnuftet och logiken. Utrymmet
tillåter mig icke att närmare ingå på dessa frågor,
som af Van de Veide behandlas på ett intressant
men ensidigt sätt, och där hans resonemang nog
hvila på mindre fast botten. Ty fantasien kan nog
aldrig bannlysas ur konsten, och logiken skall
aldrig kunna ersätta den skapande genialitet, hvaraf
Van d’e Veide själf i så hög grad är i besittning,
fast han förbiser den för det rent teoretiska
intressets skull.
Det är samma lynnesdrag, som kommer honom
att — och, synes det mig, med större rätt —
proklamera den möderne ingenjörens och konstruktörens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
