Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han ett äfvenledes mycket intressant kapitel åt
formen som funktionsuttryck. Han menar därmed
de föreställningar som formen väcker hos oss, så
vidt vi fatta den som verkan af en orsak. 1 det
naturen förändrar sig, rör sig, framkallar den
förändringar i företeelserna, vid hvilka vi fasthålla
såsom tecken på dessa rörelser, och hvilka tecken
vi förstå, i det vi tillämpa dem på våra egna
förnimmelser. Liksom barnet lär sig förstå skrattets
och gråtens mimik, genom att härma den och
därvid erfara en liknande förnimmelse af behag
eller obehag, så blir för oss all mimik, all rörelse
i yttervärlden ett uttryck för inre processer, ett
begripligt språk. Hvad vi kalla naturens lif är
egentligen endast det lif vi ge den med våra egna
föreställningar, i det vi sätta allt i förbindelse
med oss, genomtränga det med våra egna
kroppsliga förnimmelser. Vi måste här taga benämningen
funktionsuttryck i dess vidaste betydelse, sålunda
icke blott som uttryck för virent rörelse utan äfven
för latent rörelse. Former kunna nämligen tjäna
som uttryck för inre rörelser, ehuru de äro i hvila,
därigenom att de erinra om former i rörelse. En
långfingrad, senig hand erinrar så starkt om bilden
af en gripande hand, att den gör ett liknande
intryck. Starkt utvecklade kindknotor göra ett
intryck af kraft och energi, emedan vid en stark
viljespänning käkarna hoppressas och knotornas
muskulatur framhäfves o. s. v. På detta sätt skapas
vissa formtyper som hos åskådaren uppväcka
bestämda förnimmelser, naturen blir för oss en
lefvande organism, ett komplex af former, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
