Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den högre estetiken genom att sammankoppla
järnkonstruktionen med historiska konstformer.
Där det är oundvikligt att använda sten och järn
tillsamman, måste äfven stenmassan behandlas
»naturalistiskt», d. v. s. äfven stenens funktion
måste få ett klart, oförmedladt, af behofvet direkte,
betingadt uttryck. Däremot är det icke otroligt att
järnkonstruktionen så småningom kan ge upphof
till nya arkitektoniska former, på samma sätt som
den grekiska idealformen låter härleda sig ur den
praktiska träkonstruktionen. Om vi en gång skulle
få en egen stor byggnadskonst, kommer dess
egenart säkerligen i mer än ett afseende att
erinra om ingenjörsbyggnadernas kärfva, nästan
gotiska allvar.
Det är stenen som har varit, är och kommer
att blifva den stora, monumentala arkitekturens
material, ty endast i stenen arbetar arkitekten
med en massa, som låter sig plastiskt utbildas,
och i hvilken de praktiska funktionerna låta
uttrycka sig som konstnärliga symboler. Det är i
stenen som de ideella byggnadsformerna utbildas,
för att sedan i sin ordning komma
profanbyggnaderna till godo.
Författaren gör här en säkerligen grundad
invändning mot den nu för tiden åtminstone så
starkt fasthållna skillnaden mellan de olika
materialens stilar. Det är en uppfattning, som
visserligen har ett temporärt berättigande, som en
reaktion mot den arkitekturförfalskning, under hvilken
vi länge lidit, men som icke låter upphöja sig till
regel. Hvarje stor arkitekturepok har alltid haft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
