Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter dessa invändningar och med dem i minne
kunna vi följa honom på hans kloka och frigjorda,
ofta skarpsinniga utredningar af den moderna
byggnadskonstens problem.
Han ägnar ett första kapitel, som han kallar:
»Sten och järn» åt undersökningar af materialer
och de möjligheter de erbjuda. Sin utgångspunkt
likmätigt: att behofvet — inom profanbyggnaden
— är det som försit och främst och på den kortaste
vägen, äfven på skenbar bekostnad af det sköna,
bör och skall tillfredsställas, har han inga
invändningar att framställa mot järnets vidsträckta
användning inom den moderna byggnadskonsten,
men frånkänner det dock, liksom träet, högre
arkitektoniska egenskaper. Här framträder ånyo hans
esteticism, hans bundenhet vid en viss historisk
tradition. Träet lämpar sig för konstruktiva
ändamål, icke för den fritt skapande formen.
Konstruktion är icke konst. »Det är tydligen omöjligt att
med träet frambringa verkligt sköna
byggnadsverk. Kineser och japaner hafva visat hvad som
kan åstadkommas med detta material. Deras
tempel och tornbyggnader besitta visserligen en
viss grotesk monumentalitet; men den stora
stilens ädla byggnadskonst är det dock icke.» I än
högre grad gäller detta om järnet, i hvars
användande det mera är fråga om ingenjörskonst än
byggnadskonst. Det hindrar icke att en
järnbyggnad kan besitta en »andra rangens» grad af skönhet
i sin till form vordna, matematiskt exakta logik.
Konsekvens, det är järnets stil. Men därvid måste
det också förblifva. Det är vansinne att vilja rädda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
