Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kaiser-Friedrich-museet underkastar han en
genomgående detaljkritik och visar på ett
öfver-tygande sätt — säkerligen äfven för dem, som icke
förut haft samma uppfattning — hur den
meningslösa palatsarkitekturen i de väsentligaste
afseen-den, såsom belysnings- och rumsförhållanden,
förvanskat museets egenskaper som
utställnings-byggnad. Utrymmet tillåter icke att här följa
honom, och det kan ju icke heller direkt intressera
oss; jag vill i stället påpeka några allmänna
resonemang i samband därmed, som låta sig tillämpas
på våra förhållanden.
Aldrig, säger författaren, talas det i våra
parlament om konst; ännu aldrig har det i ett
parlament sagts ifrån, med en stämma som tvingat
sig till gehör, att estetik och etik äro oskiljbara
begrepp, och att ett folks finaste, innerligaste,
lifvet starkast bestämmande sedlighet finner sitt
uttryck i dess konstbildning. Den som påtvingar
nationen en skönhet, som motsäger den allmänna,
om äfven anonyma uppfattningen, skadar städse
känslan för det sedliga värdet. Nu får man
visserligen icke antaga, att de offentliga byggnaderna
med ett slag skulle blifva bättre, om folkombuden
hade en röst med i de konstnärliga frågorna; men
själfva faktum, att det talades därom, skulle dock
innebära ett ofantligt framsteg. Det är på tiden
att folket blir upplyst om, i hur hög grad det rör
sig om dess egna, mest betydelsefulla
angelägenheter, när det är fråga om offentlig konst.
Författaren vill i den offentliga meningen
söka en motvikt mot kejsarens nu alltför egen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
