Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sam roll som möjligt och sedan i denna draga
till sig så mycket af publikens uppmärksamhet
som möjligt. Jag har redan sagt, att jag icke
tror på att de i allmänhet bedöma ett drama
ur litterär synpunkt, och det begär man icke
heller. Det är naturligt, väl äfven nödvändigt,
att den sceniska synpunkten för dem blir den
afgörande, men olyckan är att äfven i detta
af-seende de konstnärliga krafven* ställas för lågt.
Skådespelarna hysa för ringa aktning för sin
konst, för stort begär efter personligt bifall för
att vilja underordna sig det hela. En dramatisk
föreställning på våra hufvudstadsscener blir
därför blott en följd af enskilda, mer eller mindre
lyckade, men nästan alltid fruktansvärdt
disharmoniska prestationer.
Härmed sammanhänger att, såsom jag ofvan
anmärkt, de dåliga eller för att nu icke använda
för starka ord, de i litterärt och dramatiskt
af-seende betydelselösa styckena spelas bäst. Detta
är icke blott ett löst påstående, det är ett faktum,
som lite hvar torde haft tillfälle att konstatera.
Och det är naturligt att så måste vara. Då stycket
i sig själft saknar enhet och sammanhang, kunna
skådespelarna i det afseendet icke fördärfva
något; här är fältet fritt, hvar och en kan ge sin
enskilda uppfinningsförmåga lösa tyglar och
gladeligen spränga i väg till slutapplåden utan fruktan
att stupa på några konstnärliga hinder. Här gäller
det att fylla ut tomrummet, taga vara på
effektställena, skyla öfver det meningslösa med
teaterschablon, och till denna uppgift äro våra skåde-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
