Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spelare genom hela sin uppfostran synnerligen
väl ägnade. Intet under att de föredraga att spela
sådana pjäser — pjäser, som skulle vara
outhärdliga att läsa, men som »göra sig bra» på scenen.
Hur ofta hör man icke inom teatervärlden det
omdömet: »Ja, gud bevars, pjäsen är dålig, men
den är mycket spelbar.» Man kan icke tänka sig
något större fattigdomsbevis för den sceniska
konsten än att detta omdöme i allmänhet också håller
streck. Vår skådespelarkonst tenderar för
närvarande till den konsten att kunna utfylla ett par,
tre timmar på aftonen med mer eller mindre
meningslösa upptåg.
Hvad särskildt den Dramatiska teatern
beträffar, så åtnjuter den ju sedan gammalt rykte
för sitt förträffliga samspel. Ryktet börjar
visserligen att förblekna, men utöfvar dock ännu en
suggestiv makt på en stor del af publiken, och
erkännas bör äfven att traditionerna från det goda
samspelets tid icke heller på scenen äro helt och
hållet försvunna. Man erinras någon gång därom,
vid upptagandet af ett eller annat franskt
konversationsstycke, eller än bättre — ett betänkligt
tecken till dekadans — vid uppförandet af en
sentysk efterbildning af genren. Ty det är att
märka, att det berömda samspelet på sjuttio- och
förra hälften af åttiotalet, stod i ett intimt
samband med den genre, som då florerade: det
franska konversations- och intrigstycket. Det var en
konst, på några händer utbildad till mästerskap,
att hålla salongskonversation, eller rättare sagdt,
en stiliserad och pointerad efterbildning däraf, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
