Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kelt, så genomgående vackert och själfullt uttryck,
som hvad fallet var i går. Och i detta afseende var
gårdagens föreställning i viss grad en förnyelse
äfven af herr Lindbergs tolkning. Den rent yttre
formgifningen var lugnare och mera behärskad
än förr, hvilket nog i hög grad bidrog till att
framställningen så enhälligt uppskattades af
publiken. De egenheter i skådespelarens
uppträdande, hans sätt att tala och föra sig, hvilka
annars stöta många för hufvudet, voro i går så godt
som fullständigt försvunna, och Hamlets evigt unga,
underbart fängslande gestalt framstod på samma
gång så individuellt lefvande och så konstnärligt
vacker och fulländad, att framställningen, från
början till slut blef en odelad njutning för
åskådaren — och åhöraren.
Ty skall något särskildt framhållas, så är det
det mästerliga sätt hvarpå rollen af herr
Lindberg talas. Hans framsägande af rollen är en
lefvande illustration till de gyllene ord, som
Shakespeare lägger i Hamlets mun i scenen med
skådespelarna, ord, som icke nog starkt kunna inpräntas
hos skådespelare och publik. De hälsades i går
med en applåd — Omen accipio!
Jag hinner icke nu ingå i några detaljer.
Framställningens höjdpunkt betecknades kanske af den
berömda monologen: »att vara eller icke vara»
— och den därefter följande scenen med Ophelia.
Men mycket annat förtjänar att framdragas, icke
minst den från all onödig patologisk effekt
frigjorda dödsscenen.
De öfriga uppträdande gjorde alla sitt bästa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
