Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sens drama å Vasateatern. Resultatet har i yttre
afseende, hvad dekorationer, kostymer, den
sceniska anordningen m. m. beträffar, blifvit utmärkt
vackert; den sceniska framställningen af stycket
är däremot icke så tillfredsställande och motsvarar
icke, hvad man hoppats och väntat. Man har här
ånyo tillfälle att konstatera det beklagliga faktum
att våra teatrar, äfven när de söka göra sitt bästa,
vida mer tillgodose det materiella än det
intellektuella.
Först och främst spelas stycket genomgående
alltför forceradt. Nästan samtliga de uppträdande
gallskrika från den första scenen till den sista,
och i detta skrik dränkas alla nyanser, stämningen
i de intima scenerna går förlorad, och när en
stegring måste inträda, såsom i de upprörda
folkscenerna, blir larmet outhärdligt, och slår öfver i
det groteska. Det är icke på denna väg som den
rätta tonen för det stora dramat skall kunna
återvinnas. Så t. ex. spelas den stora, afgörande
scenen mellan Håkon och Skule i tredje aktens
andra tablå med ytterligt forcerade stämmor af
båda skådespelarna, hvarigenom dess verkan går
nästan fullständigt förlorad; ja, till och med
monologerna skrikas fram. Det är här ett fel i regien,
som måste rättas. Det var samma förhållande
med »Mäster Olof»; och det är regissörens plikt
att icke låta skådespelarna fastna i detta
rus-manér.
Af hufvudrollernas innehafvare är det endast
herr Hillberg, som står på höjd med sin uppgift.
Jag kan här endast återupprepa det omdöme, jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
