Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fällde efter den första föreställningen.
Framställningen är något ojämn, där finnas några svaga
punkter, den — fullt berättigadt — till falsett
uppdrifna stämman behärskas icke fullständigt och
besväras stundom af en brytning, som tycks
stamma från Värmland. Men så finnes där äfven
storartadt tänkta och utförda partier, där ondskan,
hatet, den gränslösa maktlystnad och den
gränslösa afunden bryta fram med en våldsam,
betagande kraft. En sådan replik t. ex. som den om
den onde ängeln — i andra akten — göres
mästerligt, likaså, i det stora hela den långa dödsscenen.
Apparition och minspel äro utmärkta, och i sin
helhet kan prestationen räknas bland
skadespelarens förnämsta under de senare åren.
Man skulle vara glad om den ärelystnadens
dämon, som lyser i herr Hillbergs ögon, äfven hade
smittat herr Svennberg, men däraf märker man
föga. Den mycket förtjänte skådespelaren har denna
gång icke mäktat med den uppgift, som han fått
sig tilldelad. Han har, om man frånser
röstmedlens användning, anlagt rollen lugn, behärskad,
värdig, det må så vara, men man märker icke
heller något af den inre eld, som skulle glöda
under den lugna ytan. Han lyckas icke få fram
något af den djupa tragiken hos denna af
författaren så storartadt tecknade gestalt. Det blir icke
mera än en i yttre afseende ståtlig apparition,
hvars monotona stämma och tröga artikulation icke
ens mäkta tolka de stridiga, sammansatta
känslorna, det själfförtärande grubblet hos »Guds
styf-barn på jorden».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
