Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aftonen mycket intresserad och hyllade med lifligt
bifall såväl innehafvarna af de förnämsta rollerna
som författaren, herr Adolf Paul, hvilken efter
styckets slut flera gånger fick framträda på
scenen under starka applåder och bravorop. Allt talar
sålunda för att den ganska osedvanliga framgång,
stycket rönte vid sitt uppförande i Hälsingfors,
äfven här skall komma det till del.
Det är ett lifligt och omväxlande samt i
sceniskt afseende mycket verkningsfullt drama, som
författaren uppbyggt kring Kristian II: s svårtydda
och mycket omstridda gestalt. Han har, i
öfver-ensstämmelse med den nyare historieforskningen,
framställt tyrannen som en i grund och botten
ädelsinnad reformator med stora politiska vyer
och fjärrskådande statsmannablick, men som
misslyckades och gick under till följd af vidriga yttre
omständigheter och dubbelheten i hans egen natur.
Greppet på konungens sammansatta och
svårhand-terliga gestalt är i dramatiskt, kanske främst
sceniskt afseende mycket lyckligt. Författaren har,
så att säga, klufvit gestalten midt itu, och af den
skapat tvenne skilda personer, hos hvilka de sins
emellan stridiga elementen komma till uttryck. Det
är konungen och narren, handlingsmänniskan och
kritikern, viljan och samvetet, den hänsynslöst
kännande och åtrående, af sina passioner behärskade
kraftnaturen’ å den ena sidan, den skarpa och
klarsynta, obevekligt dömande tanken å den andra.
Narren är att uppfatta som konungens
dubbelgångare, och scenerna dem emellan äro
sinnebild-lig framställning af en oaflåtlig inre räfst och upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
