Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
död, som han skjuter öfver målet, grumlar och
förvrider sina egna syften och bringar så väl sig själf
som sin reformatoriska uppgift på fall. Det är
denna konflikt mellan det ideella och det
själf-viska, mellan härskarviljan och passionen,
konungen och människan, som är hans tragiska öde.
1 rent yttre afseende är dramat, som redan
nämnts, mycket verkningsfullt och bjuder på en
följd af lifliga, upprörda, omväxlande scener, där
alla den dramatiska apparatens resurser anlitats af
författaren, som oftast med god blick och
urskiljning. Någon utprägladt personlig ton i dialogens
formande, någon ursprunglig genialitet i greppet
på karaktärer och lidelser märker man just icke,
men väl en betydande förmåga att använda det en
gång gifna på ett i litterärt afseende
aktnings-bjudande sätt. Såsom de kvinnliga
hufvudperson-erna framstå Dyveke och hennes mor Siegbrit, af
hvilka särskildt den senare är en friskt och
kraftigt skildrad gestalt, en husmoder i stor stil,
hvilken med samma oförtrutna mod, samma
praktiska förstånd och samma klara ordningssinne,
sköter land och rike som hon skulle sköta hus
och gård i ringare förhållanden. Denna roll
erhöll äfven en förträfflig tolkning af fru Dorsch
och hennes framställning var den mest helgjutna
under aftonen, full af karaktär och lif, utan någon
öfverdrift, och med en lyckligt funnen gammaldags,
prägel, som endast tillfälligtvis stördes af en något
för modern simpelhet i tonen. Särskildt i de
senare akterna, i sorgdräkten, var den yttre
apparitionen alldeles utmärkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
