Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ventionellt tillhuggen bild af den sluge, myndige
och vänfaste lybeckaren och han hade lyckats
hugga bort nästan alla de finare nyanser, de
karaktäristiska smådrag, som i författarens
tolkning göra gestalten lefvande och personlig. Icke
heller blef magister Olaus i August Lindbergs
tolkning hvad man hade väntat sig.
Skådespelarens som vanligt numera ytterst dämpade och
behärskade spelsätt var denna gång icke fylldt
af något inre lif utan verkade tämligen matt och
färglöst. Man förnam intet af den desillusionens
bitterhet, som är grunddraget i magister Olaus’
karaktär, och som skall skälfva bakom hans
hårdhet, hans praktiska sans, hans viljas absoluta
underkastelse under konungens vilja och hans nyktra,
obestickliga kritik af dennes fel och begränsningar.
Därtill kom att masken icke var lyckligt vald, ett
skägglöst, mörkt ansikte skulle säkerligen gifvit
vida mer illusion af den mäster Olofs gengångare,
som Strindberg velat teckna, på samma gång den
vida bättre passat skådespelarens egen
ansikts-typ.
Men dessa båda poster på förlustkontot
uppvägdes till fullo af herr de Wahls öfverraskande
intressanta tolkning af prins Erik, hvarigenom
denna figur ryckte fram i första planet och blef
en af de dominerande i stycket. Då man läser
rollen, har man — så var åtminstone fallet med
mig — svårt att få något riktigt grepp på den, att
träffa själva kärnan i denna hållningslösa,
fullständigt obehärskade, mellan ytterligheter
ständigt kastade natur, Färgerna äro så starkt och så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
