Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sioner. Han är en blott till hälften kufvad
naturmakt, oberäknelig och otillräknelig i sina utbrott.
Höjdpunkten af hans framställning utgjordes af
de scener i tredje akten, där han visar hur denna
hans innersta natur får makten öfver honom,
scenerna med Desdemona och Jago. Hans
barnsliga, jublande glädje öfver att låta kedja sig af
den älskade, att låta sin styrka bindas af hennes
vekhet, hans fullkomliga oförstånd gent emot Jagos
första antydningar, och så, hur lidelsen får makt
öfver honom i samma ögonblick tanken blir klar
för honom, hur blotta föreställningen om otrohet
genast blir påtaglig, lefvande verklighet, en syn,
som sedan obevekligt förföljer honom och drifver
honom till vanvett, allt detta gafs med en mäktig
och gripande fantasi och en oemotståndlig
intensitet i uttrycket. Särskildt var minspelet
beun-dransvärdt; Mounet tar aldrig sin tillflykt till
konstgreppet att dölja sitt ansikte i de starkaste
affekterna, han visar det djärft och hänsynslöst,
van-ställdt af smärta och lidelse och så mäktigt är
uttrycket formadt att det aldrig blir oskönt. En
storartad sådan bild var dödsmasken, ansiktet de
sista ögonblicken innan ridån för sista gången gick
ner; det var som om allt det som förut präglat
detta ansikte, kärlek och hat och stolthet och
lidande, då förenades där ett ögonblick för att
så stelna i döden. Sådana minnen af stor konst
gaf gårdagen flera, och de äro för mig åtminstone
öfvervägande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
