Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grund till afgrund, under fåfänga ansträngningar
att klamra sig fast vid allt det som förr smyckat
och förskönat tillvaron, men som nu visar sig
rotlöst eller bedrägligt, förlorar sitt fäste eller
glider mellan händerna, låtande den förolyckade
falla djupare och djupare, i vanmäktigt trots, vrede,
jämmer och förtviflan, tills mörkret slutligen skyler
honom och allt åter blir stilla.
Det var så Mounet-Sully tolkade Oedipus’
roll med en oförliknelig kraft och lidelse i den
själiska skildringen, skönhet och ädelhet i den yttre
gestaltningen. Han har med en genialisk intuition
inträngt i det antika dramats anda, väcker det
äter till lif inför oss, öfvertygar oss om att så
var det som det en gång lefde inom sin egen tid
och inför sitt eget folk. Hans framställning af
det väldiga dramat verkar »som en återuppståndelse,
en genfärd från förgångna tider, måttlösare än
vår i sin storhet som i sitt fall, det är en
sago-gestalt, som han visar oss, men inom den lefver
lifvets eviga tragik, och därigenom ryckes bilden
oss in på lifvet, får mera verklighet än den
snäf-vaste verklighetsskildring ur vår egen krets. Allt
gynnar honom här, hans i stora, afgöranäe drag
stiliserade konst, hans patetiska diktion, hans
monumentala plastik, detta begär att samla hvarje
situation till en hel, fast begränsad, plastisk bild,
bestående blott ett ögonblick, men då, genom sin
afslutenhet och sin fulländning präglande sig in
i vårt minne, så att vår fantasi sedan är fylld af
lefvande bilder. I denna framställning täcka form
och innehåll fullständigt hvarandra, allt hvad skåde-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
