Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rande mot syner, ofattbara för de andra, men
fruktansvärdt verkliga för honom själf. Han bär
inom sig skräcken af att vara ett verktyg för
okända makter, han vet sig vara ödets utkorade
och fördömde, och denna vetskap är det som
fyller honom med svårmod och med förakt för
allt hvad lifvet kan bjuda. Denna uppfattning
utför skådespelaren med starka, effektfulla medel,
och med denna fantasiens bildformande styrka,
som är hans kanske största och originellaste
egenskap som konstnär. Tecknet följer hos honom
alltid ordet åt, han antyder aldrig, utför alltid,
försinnligar alltid, låter aldrig åskådarens fantasi
få något försprång, utan är ständigt steget
framför, sträfvar alltid att gifva mer än hvad man
väntar. Därför slår han stundom öfver i de
mindre starka situationerna, ödslar stundom —
i onödan tycker man nästan — med sin fantasi
och- sina resurser, men i de afgörande
ögonblicken gripes man ovillkorligen af denna stolta
och hänsynslösa frikostighet.
I rent yttre afseende var hans Hamlet en
oafbruten fest för ögat. Mer än någonsin förut
hade man här tillfälle att beundra hans
utomordentliga herravälde öfver sin kropp, hvilken han
behandlar som en stor konstnär. Något så
plastiskt skönt, som då han i första akten knäböjande
lyssnar till vålnadens berättelse, skall man få leta
efter, för att blott nämna ett exempel bland många.
Den härliga stämman lät något ansträngd — något
som sannerligen icke är att undra på — men
sparades dock icke vid kraftställena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
