Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IV.
Hamlet
15 dec.
Om man förut, på grund af hörsägen och en
allmän uppfattning af skådespelarens naturell, hyst
sina tvifvel om, huruvida Mounet-Sully skulle på
ett för oss antagligt sätt kunna återgifva Hamlets
roll, blefvo dessa tvifvel i går på ett glänsande
sätt häfda. Det kan ju icke bli fråga om att
jämnställa hans Hamlet med hans Oedipus, ett
mästerverk sådant som detta skapar man kanske blott en
gång i sitt lif, men det var en prestation, som
allt igenom intresserade, effektfull men på samma
gång i alla de afgörande momenten trängande på
djupet, en som alla Mounet-Sully^ skapelser stort
och bredt anlagd, mästerligt utformad bild, en
Hamlet, äfven i yttre måtto lyft upp högt öfver
den vanliga mänskliga nivån, en drömmare, hvars
drömmar taga form af hallucinationer, en
melan-koliker, hvars svårmod står på gränsen till vanvett.
De drag Mounet-Sully markerat hos den
underbara gestalten, som är så rik, att
generationer af skådespelare kunnat tolka och omtolka
den, utan att dess innehåll därför blifvit uttömd,
är själfplågaren och fantasimänniskan. Hans
Hamlet är en man, som tror blindt på sin egen
olycka, hvars sinne är som ett öppet sår,
skälf-vande för alla intryck, och hvars fantasi ständigt
förstorar verkligheten. Då han i första akten
säger om sin far, att han »ser honom med själens
öga», är detta mer än ett tillfälligt uttryck.
Själens öga är hos honom ständigt vidöppet, stir-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
