Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III.
30 maj.
Fru Johanne Dybwad uppträdde i går i den
fjärde och sista af de roller, genom hvilka vi under
detta gästspel lärt känna hennes konst — hon
spelade Hilde i »Bygmester Solness», Ibsens
ålderdoms mästerverk. Ryktet hade redan förmält, att
denna roll var en af den genialiska
skådespelerskans yppersta, och gårdagen visade till fullo, att
ryktet icke hade öfverdrifvit. Så snart det gäller
hög och äkta konst, blir all rangskala öfverflödig
och motbjudande, all betygsättning löjlig. Att här
tala om god, bättre, bäst synes mig tämligen
godtyckligt : fru Dybwads konst har lika helt fyllt äfven
de föregående uppgifterna, men själfva uppgifterna
kunna växla i rikedom, i psykologiskt djup eller
poetiskt värde. Hilde, denna underbara
flickgestalt, hos hvilken som i knoppning gömmas alla
de tragiska kvinnoöden, om hvilka den Ibsenska
diktningen förut kretsat, ger skådespelerskan
tillfälle att i rikt mått utveckla sin konsts yppersta
och väsentligaste egenskaper: en fantasiens bredd
och styrka som allmänliggör, idealiserar, lyfter det
enstaka fallet upp till lifsbild, typ, och en
indi-vidualiseringsförmåga, som aldrig släpper sitt fasta
tag i det personliga. Den Hilde, som i fru
Dybwads tolkning träder oss till möte, är »Hilde» och
ingen annan, men hon är på samma gång
ungdomen, ungdomsfantasien, den trotsiga, omättliga,
orubbligt troende ungdomsfantasien i dess första,
ödesdigra brottning med verkligheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
