Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I en framställning som så fullständigt täcker
rollen, med en så genialisk säkerhet och
naturlighet förklarar dess innehåll, har man icke tillfälle
att påpeka några detaljer. Ehuru utarbetad så
rikt, att hvarje ögonblick har sin betydelse, sitt
innehåll af känsla och tanke, verkar den i främsta
rummet som helhet, och det är detta jag kanske
mest beundrar i den, liksom i fru Dybwads konst
i allmänhet. Lika litet som hon någonsin söker
göra sig gällande på sina medspelandes bekostnad,
lika litet framhäfver hon några s. k. tacksamma
partier af rollen på de öfrigas bekostnad. Hon
har en djup och lefvande respekt för uppgiften;
den roll hon spelar är för henne oupplösligt
förbunden med diktverket, och hon förstår med en
sällsynt konstnärlig takt att gifva den dess rätta
plats däri. Som ett exempel därpå — se blott hur
hon lyssnar, hur hon med hela sin själ lefver med
i de andras repliker, och hur hon genom denna
naiva mottaglighet, detta hängifna uppgående i
de andras öde förklarar Hildes makt öfver alla
dem, med hvilka hon kommer i beröring. Så som
hon ser på dem, så som hon hör på dem, så som
hon med sin unga, lifshungriga själ uppsuger orden,
måste de tala, och detta drama, som intet annat
är än en människosjäls bikt för en annan, får
därigenom sin rätta belysning. Sådant är stor och
äkta konst, dramatisk konst sådan den bör vara,
men sådan den alltför sällan är, och däraf ha så
väl våra sceniska artister som vår publik mycket
att lära.
Om jag likväl framhäfver några scener, så är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
