Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höfves, dämpar där så är önskligt, framhäfver
proportionerna och motsättningarna, den är alltför
sällan till finnandes. Nu är det visserligen sant,
fastän beklagligt, att en regissör icke är mer än
människa — han borde vara en smula teatergud
— att han icke kan räcka till på alla kanter och
att äfven de bästa intentioner och det intensivaste
arbete kunna motverkas genom oförstånd och
tröghet å de uppträdandes sida. Allt detta må villigt
erkännas, men hvad som står fast och hvad man
utan att göra sig skyldig till någon orättvisa kan
framhålla, det är att våra regissörers
uppmärksamhet och intresse för närvarande alltför starkt äro
riktade på det yttre, utstyrseln, det mindre
väsentliga, med försummande af det andliga innehållet,
styckets stil och karaktär, det mera väsentliga.
I detta afseende är en frontförändring af nöden
och måste konsekvent genomföras om de ansatser
till höjande af vår dramatiska konst, som här och
där kunna spåras, skola leda till något varaktigt
resultat.
Men hvad jag denna gång särskildt vill
fram-häfva, det är bristen på skola hos de sceniska
konstnärerna. De behärska icke det material, som
de hafva att arbeta med: röst, ansikte, gestalt,
och det arbete som nedlägges på de enskilda
uppgifterna blir därför ofta ofruktbart eller endast
styckvis framgångsrikt. Särskildt gäller detta
konsten att tala; det talas för närvarande
utomordentligt dåligt å våra talscener. Konsten att behärska
sin röst, så att den villigt lyder intentionerna
såsom ett instrument lyder virtuosen, att så att säga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
